Fingrarna i syltburken

Bonus. Vilket hemskt ord. De rikare blir rikare. De fattigare blir fattigare. Ack och ve. Jämmer och elände.

Det är väl ingen som missat den senaste tidens bonusdebatter med alla turer som det inneburit.

Nu är det dags för ytterligare en sväng. Regeringen med Mats Odell i spetsen kräver att AP-fonderna ska agera som bonuspoliser. Något som fått de ansvariga för AP-fonderna att bli något irriterade.

AP-fonderna har till uppgift att maximera det svenska folkets pensionssparande och är uttryckligen förbjudna att ta allmänna näringspolitiska eller ekonomiska-politiska beslut. Detta har varit den gällande principen just för att politikerna inte ska in och talla beroende på åt vilket håll vindflöjeln flyger just för tillfället. Återigen visar regeringen senaste åtgärder helt och klart att politiker inte kan låta bli att stoppa ner fingrarna i syltburken så fort de känner att deras minuter i rampljuset kan förlängas lite mer. Denna åtgärd är inte ett kraftttag för att vända den ekonomiska krisen, den kommer inte på ett enda sätt bidra till att svenska företag snäpper upp sig. Det åtgärden öppnar för är ytterligare en arena där svenska politiker ska gå in och "fixa lite" för "det allmännas bästa". Ännu en slippery slope som anträtts, vägen till helvetet går sannerligen via goda intentioner.

Jag råder er att se gårdagens (22/4) Aktuellt för att spana in debatten mellan Mats Odell och Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv. Även riksdagsledamoten Carl B Hamilton (fp) säger en hel del bra saker.

I inslaget kan man även se Thomas Östros mysa över regeringens åtgärder. Kalla kårar.