tisdag 21 juli 2009
Resa i österled
Spenderar de närmaste två veckorna i Kina, för intresserade så kommer det komma kontinuerliga uppdateringar på kinafuffare2009.blogspot.com.
måndag 13 juli 2009
Det den ena handen ger...
President Obama är ute och missionerar i världen, G8 och Afrika är det som har varit i fokus på senaste tiden.
Bland annat var Obama med och fixade så att G8 lovade att satsa 160 miljarder kronor för att förbättra jordbruket i Afrika. Sedan så höll han ett bejublat tal i Ghana där han lade ut sina visioner för Afrika ska lyftas ur fattigdom.
Fagra ord är enkelt. Handling är svårt. Tror nog att det vore mer uppskattat från världens fattiga om Obama (och resten av G8) hade verkat för att avskaffa den industrialiserade världens jordbrukssubventioner. EU lägger cirka €50 miljarder om året medan USA lägger cirka $57 miljarder om året för att subventionera jordbruket. Detta stöd håller olönsamma gårdar under armarna och medverkar till prisdumpning av jordbruksvaror som slår undan möjligheten för andra länders jordbruk att sälja sina produkter på dessa marknader.
Kanske skulle bli mer effektivt om marknaden fick fungera lite friare från Bryssel- respektive Washingtonbaserade pekpinnar.
Men nä, det är ju enklare att ösa ut pengar till dels jordbrukarna på ena sidan och sedan göra en gullig biståndssatsning på andra sidan. Blir bättre rubriker på det sättet!
Bland annat var Obama med och fixade så att G8 lovade att satsa 160 miljarder kronor för att förbättra jordbruket i Afrika. Sedan så höll han ett bejublat tal i Ghana där han lade ut sina visioner för Afrika ska lyftas ur fattigdom.
Fagra ord är enkelt. Handling är svårt. Tror nog att det vore mer uppskattat från världens fattiga om Obama (och resten av G8) hade verkat för att avskaffa den industrialiserade världens jordbrukssubventioner. EU lägger cirka €50 miljarder om året medan USA lägger cirka $57 miljarder om året för att subventionera jordbruket. Detta stöd håller olönsamma gårdar under armarna och medverkar till prisdumpning av jordbruksvaror som slår undan möjligheten för andra länders jordbruk att sälja sina produkter på dessa marknader.
Kanske skulle bli mer effektivt om marknaden fick fungera lite friare från Bryssel- respektive Washingtonbaserade pekpinnar.
Men nä, det är ju enklare att ösa ut pengar till dels jordbrukarna på ena sidan och sedan göra en gullig biståndssatsning på andra sidan. Blir bättre rubriker på det sättet!
fredag 3 juli 2009
Mamma, pappa, barn... GIV AKT!
Solen skiner, vågorna kluckar stillsamt mot de soldränkta bohuslänska klipporna. Perfekt väder för lata dagar vid havet. Det enda som borde väcka irritation är den i allt väsenligt för stora mängden maneter som parkerat sig i badplatserna. Nu finns det ju dock andra saker som stör sommarfriden än envisa brännmaneter, en sådan sak är den återigen uppblossade diskussionen kring föräldraförsäkringen.
Millimeterrättvisans rödgröna försvarare har länge propagerat för en kvoterad föräldraförsäkring, dock heter det individualiserad försäkring på nyspråk. Med jämna mellanrum så rapar även socialliberaler upp samma galla. För ett par veckor sedan så gjorde Birgitta Ohlsson (fp) ett utspel där hon tyckte att nu var det banne mig dags att individualisera! Förvisso i ett första steg, där försäkringen delades i tre delas. En till mamma, en till pappa och sedan en att dela på. Detta utspel har skummat upp debattens vågor både i ex. Almedalen, där Göran Hägglund igår gick till storms mot idén, men även i bloggosfären.
Många "liberaler" har fastnat i en strid om ord för att diskutera varför det är liberalt att tycka om kvotering. Bland annat i denna bloggpost där Martin Ängby menar att det självklart är så att försäkringen ska kvoteras eftersom familjen inte kan antas fatta det beslut då det är ett konservativt antagande, utan i och med att individen bör vara den minsta beslutsenheten så då bör staten bestämma hur försäkringen ser ut. Liberalt va?
Ska vi ta och börja från början?
Två individer bestämmer sig för att skaffa barn och efter nio månader så kommer den efterlängtade bebisen. Med det följer föräldraskapets alla förpliktelser men även den stora glädje det innebär att få ett eget barn. Man kan tycka vad man vill om betydelsen av begreppet familj, men till syvende och sist så har ju faktiskt i och med barnets ankomst en liten barnfamilj skapats. Familjen är ju dock ingen levande organism under den byggs upp av ett antal individer som tillsammans kompromissar sig fram till beslut som fungerar. I och med att varje familj består av olika uppsättningar av individer så kommer också besluten att se olika ut, allt för att kunna matcha så bra som möjligt med respektiv familjens förutsättningar. Varje familj är unik och låt det vara så även i fortsättningen, varje föräldrapar är sannerligen mångfalt mer insatta i vilka lösningar som passar just dem än vad diverse riksdagspolitiker är.
Millimeterrättvisans rödgröna försvarare har länge propagerat för en kvoterad föräldraförsäkring, dock heter det individualiserad försäkring på nyspråk. Med jämna mellanrum så rapar även socialliberaler upp samma galla. För ett par veckor sedan så gjorde Birgitta Ohlsson (fp) ett utspel där hon tyckte att nu var det banne mig dags att individualisera! Förvisso i ett första steg, där försäkringen delades i tre delas. En till mamma, en till pappa och sedan en att dela på. Detta utspel har skummat upp debattens vågor både i ex. Almedalen, där Göran Hägglund igår gick till storms mot idén, men även i bloggosfären.
Många "liberaler" har fastnat i en strid om ord för att diskutera varför det är liberalt att tycka om kvotering. Bland annat i denna bloggpost där Martin Ängby menar att det självklart är så att försäkringen ska kvoteras eftersom familjen inte kan antas fatta det beslut då det är ett konservativt antagande, utan i och med att individen bör vara den minsta beslutsenheten så då bör staten bestämma hur försäkringen ser ut. Liberalt va?
Ska vi ta och börja från början?
Två individer bestämmer sig för att skaffa barn och efter nio månader så kommer den efterlängtade bebisen. Med det följer föräldraskapets alla förpliktelser men även den stora glädje det innebär att få ett eget barn. Man kan tycka vad man vill om betydelsen av begreppet familj, men till syvende och sist så har ju faktiskt i och med barnets ankomst en liten barnfamilj skapats. Familjen är ju dock ingen levande organism under den byggs upp av ett antal individer som tillsammans kompromissar sig fram till beslut som fungerar. I och med att varje familj består av olika uppsättningar av individer så kommer också besluten att se olika ut, allt för att kunna matcha så bra som möjligt med respektiv familjens förutsättningar. Varje familj är unik och låt det vara så även i fortsättningen, varje föräldrapar är sannerligen mångfalt mer insatta i vilka lösningar som passar just dem än vad diverse riksdagspolitiker är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
