Gärna medalj men först en rejäl pension

Det finns mången kritik att rikta mot världens forna kolonialmakter för sitt beteende i andra världsdelar. Dock tycker jag att det är intressant när ruterna sitter i.

I och för sig kan det visa sig vara ganska symptomatiskt för alla länder som ber folk att dö för dem att de inte är särskilt duktig på att ta hand om efterspelet. Frankrike har exempelvis först på senare tid givit pension till deras afrikanska soldater (från Andra Världskriget) medan de, det tog ca. 50 år innan Tyskland betalade ersättning de afrikanska soldater som slogs i Första Världskriget, Svenska försvarsmakten har ex. fått en hel del kritik för att missa det här med psykologer till återvändande soldater från utlandsstyrkan.

Nu är det Storbritanniens tur. Gurkhasoldater som kommer från Nepal har kämpat för britterna i århundraden men har ingen som helst rättighet att bosätta sig och leva sin resterande liv i Storbritannien. Något man kanske skulle kunna tycka vore rätt och riktigt. Dem vars blod man ber om bör kanske få viss kompensation efter avslutad tjänstgöring.

Det som är det intressanta i kråksången är det är Labourregeringen som säger nej till detta (jag trodde socialisterna var de snälla gossarna som ville alla väl och mest av allt i världen önskade rättvisa, solidaritet och jämlikhet). Efter en hel del protester så röstade ett antal Labour MP:s mot sin egen regeringen och även om en del frågor återstår så ligger nu vägen öppen för gurkhasoldaterna att få bosätta sig i Storbritannien.