Hatten av

Dagens dystra besked Tankarna går naturligtvis till familjerna.

Den svenska styrkans, och resten av ISAFs, uppgift är otroligt svår. Utgångspunkten är internationell militär närvaro ska stabilisera läget för att ge fritt spelrum åt biståndsinsatserna i landet. En i teorin mycket enkel plan, den skulle kunna jämföras med de allierades ockupation av Tyskland efter andra världskriget. Trupperna garanterad säkerheten och Marshallhjälpen stod för restaureringen av en söndertrasad kontinent.

Med detta stannar dock jämförelsens enkelhet. Visst, Tyskland var helt söndertrasat efter andra världskriget men det fanns en institutionell tradition att bygga vidare på under återuppbyggnadsarbetet. Fram till 1933 hade Tyskland varit en relativt fungerande demokrati samt fungerande rättsstat. I Afghanistan är situationen diametralt motsatt, Afghanistan är ett land där den folkgruppsrelaterade lojaliteten är viktigare än den till nationen. Att i en sådan mijö bygga upp en fungerande centralmakt är en i den närmaste omöjlig uppgift om man inte har i princip oändligt tålamod. Insatsen i Afghanistan är således inte bara en återuppbyggnadsoperation utan det inbegriper en skapelseprocess där acceptansen för grundläggande demokratiska och rättsäkra institutioner skapas.

Dagens attack kommer säkerligen ge ISAF insatsens motståndare vatten på sin kvarn och ropen på ett svenskt tillbakadragande lär öka. Frågan är dock vad som är alternativet?
En återgång till ett brutalt inbördeskrig med det slutliga resultatet att landet styckas upp av krigsherrar och fundamentalister. Ett resultat som liknar den situationen som gav Al-Qaida grogrund och spelrum vilket resulterade i 11/9-attackerna. Denna gång ligger även Pakistan i potten, landet är redan delvis destabiliserat av oroligheterna i Afghanistan och skulle tro komma än närmare kollaps om deras västra granne blev ett paradis för diverse hetsporrar. Ett destabiliserat Pakistan vore i högsta grad icke önskvärt, särskilt med tanke på landets nukleära kapacitet.

Förra i tiden, dock inte alltför länge sedan, vara det svenska försvarets axiom att ”Sverige försvaras bäst på Karelska Näset”. Ett axiom vars betydelse tyvärr kan komma att öka inom en inte allt för snar framtid. Dock innebär den globaliserade världen att Sveriges likväl försvars bäst vid Khyberpasset eftersom att en kollaps på andra sidan jorden i dag sänder chockverkningar långt utanför landets gränser.