Dags att tvätta byket

Debatten runt Aftonbladets mycket tveksamma artikel om de påstådda israeliska organstölderna förs i mångt och mycket med kraftiga övertoner. Den israeliska överreaktionen har i allra högsta grad spelat Aftonbladet i händerna eftersom debatten nu kommit att handla om tryckfriheten istället för frågan om varför tidningen väljer att publicera uppenbart illa underbyggda och insinuanta artiklar.

För er som inte läst artikeln så gör det här, i mina ögon är den logiska argumentationskedjan ihopskarvad med sådan bristande precision att ett durkslag ter sig mer vattentätt. Hela artikeln tar sin utgångspunkt i en organförsäljningshärva i USA, där den huvudanklagade är jude. Detta binds sedan samman med journalistens Donald Boströms hörsägen från 1992 (!). Ett ganska enkelt fall av "guilt by association". Judar är inblandade i organskandaler idag, varför skulle således inte ryktena från 1992 vara sanna? Jag tycker det är synd att Aftonbladet tillåts komma undan med att publicera illa underbyggd sensations journalistik, som dessutom ligger nära traditionella antisemitiska myter, enbart för att den israeliska regeringen valt detta tillfälle för att resa ragg.

Även Cordelia Edvardsson från SVD är inne på samma spår och skriver en lysande artikel om situationen.