Just nu avgörs uppenbarligen Wanja Lundby-Wedins öde av LO-styrelsen (DN, SvD)
Jag tänkte inte ta så mycket tid till att diskutera alla turer även om det finns en uppsjö av saker att diskutera rörande. Framförallt kring hur svårt det verkar vara att leva som man lär, media älskar ju att frossa i allt som lutar hyckleri! Nåväl, det var ju inte där jag skulle hamna.
Det intressanta i kråksången är anledningen till den senaste stormen. Ordförande Lundby-Wedin kunde uppenbarligen komma helskinnad i från tumultet så länge det enbart handlade om ren inkompetens (ja, man är inte så jätteklipsk om man inte fattar det mest elementära rörande styrelsearbete - att sätta sig in i sakfrågorna!). Men så fort som Partiet börjar ta skada av saker och ting så ter sig snarare ordförandestolen som en katapultstol.
Är det verkligen Partiet som ska avgöra hur en intresseorganistion ska sköta sin interna affärer. Vad jag minns så är det ju långt ifrån alla LO:s medlemmar som sympatiserar med Partiet.
Ett kirurgiskt snitt i den facklig-politiska samverkan hade kanske varit nyttigt. LO kan sluta leka kvasi-parti och Partiet kan sluta agera bulvan åt fackförbund.
(Gudmundson är inne på samma spår)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar